Leksakspiano

Jag var ungefär tre år då min syster fick ett leksakspiano. Vilken underbar present! Var den verkligen hennes eller var den till oss alla? Det kan jag inte komma ihåg. Det var rött. En miniflygel. Inom kort förstod jag hur man kunde spela melodier på den. Den holländska motsvarigheten till Broder Jacob, Blinka lilla stjärna och liknande. Magisk var den leksaken. Synd att det fanns så få tangenter på den. Jag ville gärna ha ett sådant instrument själv, men jag fick det inte. Den röda flygeln var snart trasig. Alla lekte med den. Det fanns inga strängar i den utan metallstavar, varav några hade brutits av inom kort. En gång till fick vi ett nytt leksakspiano. Ett svart. Det var inte heller mitt tror jag, utan det var allas. Också det var snart trasigt. Sedan fick vi inte något mer. De var trasiga för fort. Nu fick vi nöja oss med en xylofon. Ganska roligt med alla de färgglada metallplattorna. Men här var problemet detsamma, den hade för få tangenter. Det roliga försvann.

Min äldsta syster var verkligen mycket äldre än jag. Tre år. Hon hade särskilda förmåner och det för att hon alltid var tillräckligt gammal för allt och jag var alltid för liten. Ja, det var anledningen. Alltså fick hon också pianolektioner. Pianot fanns där plötsligt. Jag kommer inte ihåg när det kom. Min syster fick privatlektioner hos en dam. Jag var fortsättningsvis för liten för att få spela. Tills en dag min mamma tog mig till pianoundervisning. Jag var åtta år. Vi åkte buss till musikskolan i stan. Sedan var det en bit att gå. En tung trädörr gav tillträde till skolan. Därinne fanns det först en korridor med kakelgolv. Samma typ av golv som hos min farmor, men bredare. Från alla håll kom musik. Vi knackade på den öppna dörren till ett litet rum. Där välkomnade min fröken oss. Hon var snäll och hon hade mörkbrunt böljande hår som räckte till midjan. Det tyckte min mamma nog mest om, tror jag.

Så småningom lärde jag mig att läsa noter och att spela korta stycken. Sedan kom uppvisningen och examen. Min fröken var jättesnäll och jag spelade gärna för henne. Men efter två examen meddelade hon att hon skulle gifta sig och att hon inte längre kunde undervisa mig. Det var en svår smäll. Min äldsta syster hade fortfarande lektioner hos sin dam. Hon spelade An der schönen blauen Donau av Johann Strauss, Eine kleine Nachtmusik av Mozart och andra populära melodier. Hon spelade mycket bättre än jag och lät mig förstå tydligt vem som hade mest erfarenhet. Själv var jag ledsen. För förlusten av min fröken.

Fortsättning följer.

Gebbe och bokmässan i Göteborg


Igår 29 september var jag på bokmässan i Göteborg.

Books on Demands monter var mitt första mål eftersom det är där jag gett ut min bok “Gebbes egen ton”. Linda Reumann gav mig ‘speedcoaching’ bl a om att marknadsföra sin bok. Det är inte min starkaste sida, men jag har förstått att det är bara fantasin som sätter gränser där. Jag fick bra tips. Vissa tar längre tid att genomföra och vissa kan jag göra med en gång, så som att starta en blogg om mina berättelser. Den här bloggen är kopplad till min webbsida http://musicone2five.se/ om hur musik påverkar oss och våra barn.

’Gebbes egen ton’ är skriven i ren inspiration. Jag har aldrig tidigare tänkt skriva en bok. Men frågan om vad musik gör med oss, vad ljud gör med oss malde runt i mitt huvud och så dök grodan Gebbe upp i min fantasi. Han är en liten groda som upplever hur ljud påverkar, men också återger känslor. Gebbe är en glad groda som älskar att hoppa och simma vackra figurer. Han lekte i mina tankar och fick mig att hitta på små musiklekar.

”Gebbes egen ton” är en högläsnings- och lekbok för småbarnsföräldrar och förskollärare. Jag hoppas att du och dina barn börjar leka med ljud när ni läser Gebbes bok. För jag är övertygad om att barn upptäcker lekfullt sitt eget ljud och vad det har att säga dem. De upptäcker en bit av vem de är.

Eftersom jag älskar färg lika mycket som musik blev det så att Gebbes älsklingsleksak, en sorts boll, inte bara ger ljud ifrån sig utan också skiftar färg i takt med att Gebbes humör skiftar. Du kan uppmana barnen att rita en boll själv om du vill och färga den precis så som de känner. När de är ledsna kanske den blir svart och grå. När de är glada kan den få färger och mönster som uttrycker ren uppsluppenhet. Det finns inga fler gränser än bollens omkrets. Du hittar många exempel i boken.

Jag hoppas att min inspiration kommer att inspirera dig och dina barn, att de upptäcker saker om sig själva genom att leka med ljud och färg. Ta med dem i Gebbes värld. Jag hoppas att de hittar sin egen unika ton!

Boken finns att köpa på via de flesta nätdistributörer, t ex bokus och adlibris och via min webbsida: http://musicone2five.se/sv/musiksagor.html