Det är redan många år sedan att jag började läsa musikvetenskap i Göteborg. Jag hade bott ett antal år i Sverige, lärt mig språket och några saker om svenska kulturen, men det var svårt att hitta ett lämpligt jobb. Alltså tänkte jag, varför inte börja läsa något jag alltid gillat, träffa likasinnade människor där osv.… Fortsätt läsa Om musicone2five
Sista resan?
Det är inte så att jag tror att jag ska dö snart, men när jag går bort, då får man gärna läsa upp denna dikt av V. Dahlqvist. Den är en dikt så lättsam att den mildrar ångesten, tycker jag. Den är så begriplig, så enkel. Kanske bortgången är enkel. Inget att vara rädd för.… Fortsätt läsa Sista resan?
Amélie i skogen 3 – grodan
”Nu blir stigen lite väl ojämn hörni. Ska vi gå tillbaka?” säger pappa. Men Amélie trivs bra än så länge och han vill inte fördärva hennes nöje. ”Om vi går tillbaka tar det längre tid förmodligen”, säger mamma dessutom. Efter ännu några tvära kurvor blir stigen bredare som tur är. Solen lyser igenom lövverket nu,… Fortsätt läsa Amélie i skogen 3 – grodan
Den mörkaste tiden på året
Jag har en liten vän jag gärna frågar När jag inte hittar lösningen Till någonting som plågar. Den visar mig de känslor jag behöver granska. De formar nyckeln till en massa tankar i vilka orsaken till min smärta göms. När jag har genomskådat det har jag bättre sikt på jaget, då lättar det inre… Fortsätt läsa Den mörkaste tiden på året
Amélie i skogen 2 – älvan
Amélie går vidare på skogsstigen med sin pappa och mamma och sin lillasyster i barnvagnen. ”Bra att vagnen har så robusta hjul för stigen börjar bli ganska ojämn”, säger pappa. Stigen går nerför dessutom. Amélie är försiktig med var hon sätter sina små fötter. Plötsligt hojtar hon till: ”Huiii” och springer ner den sista biten.… Fortsätt läsa Amélie i skogen 2 – älvan