Det finns många sätt att leta efter svar på frågor om livet. Jag har länge tyckt att de mest säkra svaren kommer från vetenskapen. Ger inte objektivitet och bevis den bästa synen på verkligheten?
En gång då jag hittat en massa bevis kring en fråga – i detta fall handlade det om musikens inflytande på våra känslor – ville jag dela dem på ett lekfullt sätt. Jag ville förenkla de funna fakta så pass att de skulle komma till sin rätt i en barnsaga. Jag satte mig ner med penna och papper och väntade på att något skulle bubbla upp. I min fantasi dök det upp en groda. En liten bara, ingen stor padda. Den lilla grodan var som ett barn och lika nyfiken som jag själv. Den började leta efter något speciellt, även om den inte själv visste vad det kunde vara. Djurets upplevelser innehöll inga storslagna äventyr. Allt utspelades kring stället där det bodde. Och även där kunde en värld av känslor och reaktioner hittas.
Det gick lätt att skriva. Ofta kände jag att det var grodan som skrev och inte jag. Att bearbeta vetenskapliga bevis blev det inget av. Den lilla grodans enkelhet tog tag i mig och vetenskapen hamnade i bakgrunden. Det här gav ett annat perspektiv. Det var riktigt roligt att komma tillbaka i barnens värld där inget behöver bevisas, men där allt behöver undersökas. Där inget är objektivt, utan bara sant. Barnlogik ger kreativa svar och en klar syn.
Förutom i vetenskap letar vi ofta efter svar inom religion eller esoterik. Den ena människan säger: Gud finns, en annan säger: Gud finns inte. Men båda pratar om samma sak, det vet ett barn. På den här webbsidan hittar du berättelser om alla möjliga ämnen och för alla åldrar, skrivna av mitt inre barn. Jag hoppas att de ger anledning till att du frågar dig: Hur ser det ut för mig? Hur upplever jag det? Och att du låter ett ljus lysa på det utifrån ditt inre barn.
