Den mörkaste tiden på året

Jag har en liten vän
jag gärna frågar                                                       
när jag inte hittar lösningen
till någonting som plågar.                                   
Den visar mig de känslor
jag behöver granska.                                            
De formar nyckeln
till en massa tankar                                               
i vilka orsaken till min smärta göms.
När jag har genomskådat det                                                        
har jag bättre sikt på jaget,    
då lättar det inre trycket.                                    

Nu är det december
Julen närmar sig.                                                     
Jag skulle vilja fråga min vän
”Jag är ledsen. Är det nåt fel på mig?”            
Man säger ju att Jul är en ljusens fest
I årets mörkaste tid                                               
och att den är för alla,
inte bara för en elit.                                              

Jag skulle vilja fråga det, men det går inte nu!

Annars är det alltid så att
min lille väns upplevelser,                                  
vardagliga händelser
visar mig den känslan som gäller.                    

Min vän är ung,
kommer från barndomen.                                 
Lekfull, nyfiken framförallt
och otvunget vänlig är den.                               
Aldrig utan sin älsklingsleksak
det är en boll som har nåt extra.                     
För genom färg, mönster och ton
uttrycker den min känsla.                                   

Men just precis nu, i årets mörkaste tid, går det inte.


Varför går det inte?
Det är lätt att besvara,                                          
för min lille vän
är nämligen en groda.                                         
Någonstans djupt nere i leran
tillbringar han vintrarna.                                     
Han håller inte på med Jul,
ligger och sover bara.                                           
En överraskande upptäckt,
har jag aldrig tänkt på.                                         
Mitt i allt julgrubblande
går det upp ett ljus för mig ändå.                   

Slutligen kan man bara vara
den man verkligen är.                                          
Alla förväntningar på den här tiden,
All längtan som du känner                                  
och hur än det är paketerat,
i familjefester eller i ensamhet.                       
En djup önskan att få vara sig själv
tror jag ligger till grund för denna festlighet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *