Amélie i skogen 2 – älvan

Amélie går vidare på skogsstigen med sin pappa och mamma och sin lillasyster i barnvagnen. ”Bra att vagnen har så robusta hjul för stigen börjar bli ganska ojämn”, säger pappa. Stigen går nerför dessutom. Amélie är försiktig med var hon sätter sina små fötter. Plötsligt hojtar hon till: ”Huiii” och springer ner den sista biten. Mamma ser orolig ut men säger: ”Bra, vad duktig du är. Titta, där är en ihålig stubbe.  Synd att trädet har blåsts omkull. Men nu är det lättare att se in i det. Hmm, jag ser inget hördu”.

Amélie stannar. Hon står helt stilla och säger ingenting heller. För annars skulle hon jaga bort den lilla älvan som sitter på stubben. ”Hej Amélie, vart är du på väg?” frågar älvan. ”Vet inte, följer bara med pappa och mamma”, svarar Amélie. ”Jag ska visa dem vägen till en skogsglänta där det finns en vattenbrunn”, säger älvan. Amélie vet inte vad det är. ”Det liknar lite den lilla bassängen i simhallen ni brukar bada i”. Den känner Amélie mycket väl. ”Med en groda som spottar vatten?” frågar hon. ”Det finns grodor och flugor och mycket mer”, kan älvan berätta. Samtidigt flyger hon upp och kittlar pappa i ansiktet. Han stryker kinden med sin hand. Sedan flyger hon så nära en gren att ett bokollon trillar ner. Pappa går dit för att ta upp det. När han tittar upp igen, ser han att stigen delar sig lite längre fram.

”Tar vi höger- eller vänsterstigen?” frågar pappa mamma. Mamma funderar en stund. Under tiden dunsar älvan ner på en blomma som växer vid den ena stigen. Det frigör en härlig doft. ”Den här stigen verkar bra”, säger mamma. Pappa håller med. Amélie skuttar i förväg. Hon följer efter älvan, men det ser inte föräldrarna. ”Försiktigt! Se upp för trädrötterna som löper tvärs över stigen. Ramla inte Amélie”, varnar mamma. Men det går bra. Pappa kör smidigt barnvagnen över rötterna och tillsammans fortsätter de på den här stigen.

Amélie i skogen

En solig höstdag tar Amélie en promenad i skogen med sin pappa, mamma och babysyster i barnvagnen. Längs skogsstigen ser hon en stor svamp. Den har en vit fot och en röd hatt med vita prickar. ”Rör den inte”, säger mamma, ”det är en flugsvamp. Den är väldigt vacker, men också giftig. Du får hemskt ont i magen av den, aj aj!” Mamma håller handen på magen och gör en lustig min. Amélie skrattar.

Amélie har nyss lärt sig en sång om en tomte och en svamp, röd med vita prickar[1]. Finns det en tomte här också? Hon böjer sig ner för att undersöka. Hon ser att det finns en liten dörr i svampens fot. Och dörren öppnar sig! En tomte kommer ut. ”Hej Amélie, kommer du in och dricker en kopp te med mig?” frågar han.

Amélie vet precis hur hon ska göra. Hon gör sig mycket liten så att hon passar in genom dörren utan att behöva röra vid någonting. Därinne ser hon ett litet bord och två små stolar. På bordet står en liten teservis, samma som hon har hemma. Tomten häller upp en kopp jordgubbste åt båda. De har jättemysigt och Amélie vill gärna stanna lite till, men därute ropar mamma: ”Amélie, nu fortsätter vi. Längre bort finns ett ihåligt träd. Vad kan finnas i det? Kommer du?”

Amélie dricker upp sitt te och kliver ut genom dörren utan att röra vid svampen. Tomten frågar: ”Kommer du tillbaka någon gång?” ”Självklart, mycket ofta”, svarar Amélie, ”men först ska jag till ett ihåligt träd med pappa och mamma. Vi ses!”

Pappa har redan gått före med barnvagnen. Mamma och Amélie kommer efter och tillsammans fortsätter de promenaden längs skogsstigen.


[1] En holländsk barnvisa. Melodin är samma som i svenskans ’Imse vimse spindel’