Jag har en liten vän
jag gärna frågar
När jag inte hittar lösningen
Till någonting som plågar.
Den visar mig de känslor
jag behöver granska.
De formar nyckeln
till en massa tankar
i vilka orsaken till min smärta göms.
När jag har genomskådat det
har jag bättre sikt på jaget,
då lättar det inre trycket.
Nu är det december
Julen närmar sig
Jag skulle vilja fråga min vän
”Jag är ledsen. Är det nåt fel på mig?”
Man säger ju att Jul är en ljusens fest
I årets mörkaste tid
och att den är för alla
Inte bara för en elit.
Jag skulle vilja fråga det, men det går inte nu!
Annars är det alltid så att
min lille väns upplevelser,
vardagliga händelser,
visar mig den känslan som gäller.
Min vän är ung,
kommer från barndomen.
Lekfull, nyfiken framförallt
och otvunget vänlig är den.
Aldrig utan sin älsklingsleksak
det är en boll som har nåt extra.
För genom färg, mönster och ton
uttrycker den min känsla.
Men just precis nu, i årets mörkaste tid, går det inte.
Varför går det inte?
Det är lätt att besvara
För min lille vän
Är nämligen en groda.
Någonstans djupt nere i leran
Tillbringar han vintrarna.
Han håller inte på med Jul,
ligger och sover bara.
En överraskande upptäckt,
har jag aldrig tänkt på.
Mitt i allt julgrubblande
Går det upp ett ljus för mig ändå.
Slutligen kan man bara vara
den man verkligen är.
Alla förväntningar på den här tiden,
All längtan som du känner
och hur än det är paketerat,
i familjefester eller i ensamhet.
En djup önskan att få vara sig själv
tror jag ligger till grund för denna festlighet.
