Det är en varm dag. Pappa har fyllt snäckbassängen med vatten. Amélie hämtar Zuma, som är Tasspatrullens räddningshund i vatten. ”Ställer du Zuma i båten, så kan ni rädda djur”, säger mamma. Genast hörs ett högt skrik! Men varifrån kommer det? De ser katterna Ollie och Muppet som springer runt i trädgården. De jagar! Pappa går mot skriket. Då ser han det. ”Att en groda kan skrika på det viset”, säger han förvånat. Han tar upp det lilla djuret och sätter det i en balja, så att mamma och Amélie kan komma och titta.
”Usch, räddad”, tänker Gebbe. Han sitter kvar för att hämta andan. Mamma och Amélie sätter sig på knäna vid baljan. ”Äsch, stackaren, ett sånt hjälplöst djur. Tycker inte du det?” säger de till varandra. Gebbe kväker av glädje. Där är Amélie! Han har hoppat hela långa vägen hit för att hälsa på henne. Han gör ett jättehopp och landar i mammas knä. Mamma och Amélie skriker högt och hoppar upp i luften. Också Gebbe skriker: ”Känner du inte igen mig? Grodan med bollen som var i skogsdammen.” Då kommer han på att bollen fortfarande ligger kvar under häcken. Den glömde han då katterna jagade honom. Och jo, alla grodor liknar varandra lite grann, alltså är det inte så konstigt att han inte blir igenkänd med en gång.
Gebbe hoppar mot häcken. Där sätter han sig bredvid bollen, den vackra med alla färger och ljud. Nu ser Amélie vem han är! Genast börjar hon prata till honom på djurspråk. Gebbe förstår henne mycket väl, men det gör inte pappa och mamma. ”Jag har kommit hit bara för att säga hej”, förklarar han, ”men inte visste jag att det bor sådana farliga djur här.” ”De är inte farliga för mig, däremot är de farliga för grodor”, säger Amélie. ”Du kan simma i min bassäng om du vill. Där är Zuma. Han kan rädda dig.” Det verkar trevligt, tycker Gebbe, men han stannar hellre kvar under häcken tills faran är över. ”Det går bra, vi ses!” Amélie vinkar mot honom. Hon fortsätter att leka nu när lugnet återvänt. På kvällen då alla har gått och katterna är inomhus och äter, kryper Gebbe fram ur häcken. Han hoppar raka vägen till snäckbassängen. Och innan han hoppar tillbaka den långa vägen hem, tar han ett fräscht dopp!